Från sprudlande glad till...?
Nyss hemkommen från jobbet. Satt i bilen på vägen hem och var sprudlande glad ! Mest för att tiden går så fort på jobbet och för att jag hittills trivs som fisken i vattnet (vilket jag inte var helt säker på att jag skulle göra). Jag lär mig mer och mer för varje dag och känner mig så nöjd med mig själv varje gång jag lyckas ! Personalen är verkligen helt underbara och jag kan verkligen vara mig själv och det gör att jag inte är ett dugg nervös när jag ska dit, jag är inte ett dugg rädd för att göra fel för jag vet att de inte dömmer mig efter det. Jag är inte ett dugg nervös för att ställa massa dumma frågor och är inte ett dugg nervös för att ta mig an kunderna. Nej, det känns bra helt enkelt !
Vad som däremot inte känns bra är att komma hem, slå ner arslet här hemma, dra en stor suck och inse att jag inte har mycket som håller mig kvar här, förutom Kalle, familjen och katten... Börjar komma till den där gränsen då jag verkligen vill ta mig härifrån, lära känna nya människor eller flytta till de som står mig närmast och som har samma intressen som jag. Saknar er ! ♥
