Jag tror fan att himlen ramlar ner i huvudet på mig.

Nu har jag inte bloggat på länge och nu kommer det inlägg som kommer att komma rakt ifrån hjärtat ! (som jag säkert kommer ångra sen att jag ens skrev, eller kanske inte, skitsamma...)

Jag är så fruktansvärt trött på att i hela mitt liv har jag omgivits av människor som bara utnyttjat mig. Och jag kanske får skylla mig själv, för jag är alldeles för snäll. Jag vill alltid ta hand om alla andra, vill alltid att alla andra ska ha det bra, vill alltid göra de omkring mig glada. Men aldrig, inte en enda gång, har jag fått något tillbaka för detta. Jag har torkat tårar, jag har suttit uppe halva natten och oroat mig, jag har gjort allt för att visa att jag bryr mig. Men det har aldrig räckt till, och åter igen har vi det där med att jag är för snäll. Det tycks alltid drabba mig själv i slutändan. Jag vet inte vem jag är mest arg på; mig själv eller på de människor som åter och åter igen gör mig besviken. Jag önskar att jag inte var så jäkla snäll hela tiden, utan att jag kunde tänka mig själv och bara sluta acceptera att folk beter sig som skit ! Men jag är en sån människa som alltid ger alla människor en chans, och ofta till och med fler chanser, fast jag vet innerst inne att jag troligtvis inte kommer tjäna något på det för egen del. Jag är en sån människa man kan kalla dumsnäll. Även om jag alltid säger vad jag tycker och tänker utan att vara rädd för reaktionerna det kan få. Men ibland låter jag helt enkelt mig själv gå runt och må dåligt bara för att andra ska må bra. Det får vara ett slut på det nu.

Jag har träffat några människor det senaste året som jag vet ställer upp för mig och som jag vet att jag får något tillbaka av. Som ger lika mycket som jag ger... Och det är de personerna jag kommer hålla fast vid ! Ni är guld värda. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0