Bloggtorka...

Jag har inte bloggat på hur länge som helst nu. Jag har svårt att bestämma mig för hur mycket/hur lite jag ska dela med mig av mig själv i bloggen. När jag började blogga för flera år sedan var det som något slags ventilationssystem där jag bara skrev av mig om allt som pågick i mitt huvud, men sedan har jag blivit mer sparsam med vad jag delar med mig av. Både på gott och på ont. Ibland behöver man bara rabbla ur sig allt, samtidigt som man inte vill att alla ska veta. Men och andra sidan är mina tankar inte något att hymla om. Jag är inte precis den som inte står för vad jag tycker, tänker och känner. Men nu när jag ändå sitter och skriver det här så är det något som tar emot och jag undrar om jag verkligen ska publicera detta.
För att göra en lång historia kort så lever mitt liv en berg och dalbana just nu. Mina vänner är gravida, köper hus och bildar en framtid. Jag försöker vara glad för deras skull (och tro mig, det är jag. De är värda allt det där !), samtidigt som jag känner "kul för dig, men tråkigt för mig". Medans alla andra tar flera kliv framåt i vuxenlivet står jag still och väntar på att något ska hända. Ibland är jag orolig för att jag längtar för mycket så att jag aldrig någonsin kommer få det där. Och jag måste ju erkänna att det gör lite ont i hjärtat när någon kommer med goda nyheter. Och så har det väl varit mer eller mindre i flera år nu. Det är otroligt jobbigt att inte kunna glädjas riktigt med sina närmaste vänner.
Och apropå vänner är jag otroligt less på vänner som klagar på att man inte ställer upp och inte finns där. De som jag bryr mig om skulle jag göra vad som helst för ! Och då blir man ganska ledsen när man får läsa en massa inlägg på bloggar, facebook m.m om att de inte har några vänner som ställer upp när det är jobbigt. Jag är av åsikten att om det är jobbigt så väljer man vilka man talar om det för och ger dem chansen att förstå. Om man inte talar om det för någon kan man heller inte förvänta sig att de ska ställa upp ! Dessutom är det bland det värsta jag vet när folk sitter och skriver sånt skit på internet, i stället för att bara slänga iväg ett sms och tala om att man mår dåligt och fråga om man ska ses !

Nej, nu skiter jag i detta och hoppar in duschen. Snart kommer Katarina hit och vad jag har förstått är hon inte heller på sitt bästa humör idag, men som tur är så brukar vi kunna kämpa oss igenom det mesta och ha roligt ändå. ♥

Kommentarer
Postat av: Anonym

<3 älskar dig! =)

2011-12-27 @ 11:02:49
URL: http://ninascribb.blogg.se/
Postat av: linda - en vimsig mamma

förstår dig hur du menar och där kände jag mig skjten mitt i prick..kram

2012-01-03 @ 00:47:56
URL: http://holen666.blogg.se/
Postat av: Nina

Hej Erica!



Nina här, (din svägerska Elins svägerska :-) syster till David med andra ord... :-))



Hittade din blogg via Elin... Du är verkligen otroligt duktig o kreativ. Ville bara säga efter att ha läst det här inlägget att jag FULLSTÄNDIGT förstår känslan! Att vilja ha och undra om det nånsin kommer inträffa för en själv. Vet inte vad man ska göra åt känslan, men ibland kan det vara skönt att veta att man inte är ensam...



Kram Nina

2012-01-19 @ 21:55:35
URL: http://www.ninabille.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0