Efter vi hade varit på Phi Phi-öarna tyckte jag att det var så roligt att snorkla, så vi bokade in en tur till Coral Islands. Där går korallrevet ända upp till stranden och du behöver inte vara ute på djupt vatten för att snorkla. När vi kom fram var det lite vågor och jag kunde inte se en enda fisk, men på med snorkelutrustningen och i... I vattnet flöt det runt små, små maneter. De var inte större än 2 cm kanske, men de flockade sig. Jag försökte att ignorera dem, men när det började brännas i ljumsken och jag fick dem i händerna och till slut stod och kastade iväg dem började jag få nog. Försökte dyka i under för att slippa se dom, men då kryllade det framför ögonmasken. Då fick jag lite panik och tyckte bara att allt kändes äckligt, så jag klev upp och var grymt besviken på denna tur som skulle vara så så fantastisk vad vi hade hört/läst. Det var lite mulet och att sola kändes inte heller så roligt. Men efter ett tag tittade solen fram och det blev klarblå himmel och även kollugnt i vattnet. Vågorna la sig och vattnet blev helt kristallklart och helt plötsligt kunde du inte se en enda manet. Hur det gick till vet jag inte... Men då var det bara i och snorkla då :) Fiskarna vi såg var inte lika fina som de på Phi Phi-öarna, men vi såg i alla fall fiskar. Efter ett tag kom det några långa fiskar som var flera dm långa, såg ut som en liten haj nästan. Någon ropade till sina barn att de inte skulle gå för nära "ålen" som simmade där ute. Det visade sig att det var någon slags trumpetfisk. De var snabba som sjutton och jag vågade inte snorkla eller simma när de var där, men det var roligt att stå i vattnet och titta på dom i alla fall :)
Vi åt lunch i en liten "restaurang" som låg där. Jag vet inte ens om jag vill kalla det restaurang ens en gång, det såg ut som en matsal... Och detta var enda gången jag åt äcklig mat i thailand. Annars var maten kanonbra vart du än gick ! Som tur var så var detta ingen heldagsutflyckt, utan vi åkte hem vid tre-fyra tiden någon gång så då kunde vi gå och äta på någon av alla de restaurangen som fanns i närheten av hotellet :)

Nu har jag gått igenom det mest minnesvärda av våran underbara resa till Thailand ! Behöver jag säga att jag längtar tillbaka varenda jävla dag ?!

När vi hade varit i Thailand i ungefär 1 vecka bokade vi en båttur till Phi Phi-öarna. Det tog tre timmar att ta sig med båt, men det var en väldigt behaglig båttur där du kunde ligga på däck bland en massa kuddar och sola och bara njuta. Det vågade en del på ditvägen och du kunde inte göra så mycket annat än ligga/sitta still, försökte man sig på att gå fick man hålla i sig hårt :)
Jag försökte ta massa bilder men det var svårt att få några bra då det tydligen nästan alltid är lite disigt runt Phi Phi-öarna. Otroligt fint med klipporna som reste sig upp ur havet lite här och var.
När vi kom fram till den största ön av Phi Phi-öarna fick vi välja om vi ville ta longtailbåten ut till revet och snorkla eller åka in till stranden. Jag tycker det är lite obehagligt med djupt vatten och har även haft lite rädsla för att bada bland fiskar så vi valde att åka in till stranden i stället. Vi fick låna snorkelutrustning och prova snorkla vid stranden i stället, vilket funkade lika bra det med eftersom det var mycket fisk där också och det var faktiskt riktigt roligt. Det trodde jag inte att jag skulle tycka eftersom jag har tyckt att det är ganska äckligt med fisk innan. Men de här var så fina ! :) Klara och fina färger, de vi såg mest av var gul & svartrandiga. Inga sånna där gråa äckliga saker som finns här hemma i Sverige, haha !
Vi hade ungefär 2 timmar på stranden innan det var dags att åka tillbaka. På tillbaka vägen åkte vi förbi en massa fina ställen, tex Maya Beach där de spelade in filmen The beach.
Stannade mitt ute på havet för ett badstopp oxå, men tror ni jag badade ? Knappast ! Man kunde se maneter som såg ut som gigantiska hamburgare.
Vi hade turen att få se solnedgången från havssidan oxå, så fint !
Det var en minnesvärd utflyckt med svenska guider och otroligt bra service. På hemvägen satt jag & alla de andra som var ute på däck och åt frukt och pratade med den ena guiden som berättade i stort sett allt man kan tänkas vilja veta om Thailand och hur thailändarna lever. Väldigt intressant. Just där och då, och även nu efteråt, så önskar jag att jag vore en sån person som bara kan släppa allt här hemma och åka orädd ut i världen och jobba. Men jag är alldeles för feg för det, jag får nog helt enkelt nöja mig med mina en- eller två-veckors-semestrar !

Som de allra flesta redan vet så firade vi nyår i Thailand. Vi kom fram på förmiddagen så vi hann precis med att sova ett par timmar innan det var dags att göra sig i ordning och gå ner och äta buffee på hotellet. Om det är något thailändarna kan så är det att laga mat. De har till skillnad från svenska restauranger lärt sig att använda sig av något som kallas kryddor ;)
Hur som helst så blev det middag på hotellet med en massa uppträdanden och underhållning. En stor tv satt uppe framför scenen med klockan som räknade upp till nyår. Vi orkade inte vara kvar till tolvslaget och ville heller inte fira in det nya året med att sitta vid ett bord med massa andra människor. Så vi gick upp till hotellrummet, tappade upp jaccuzin på balkongen och kröp ner där och bara njöt av utsikten över havet och fyrverkerierna. När klockan slog tolv täcktes hela himlen av fyrverkerier. Det går inte att beskriva, det var helt sjukt ! Det går inte ens att jämföra med här hemma. Det var så fint !
Jag har haft många bra nyår med vänner här hemma, men inget slår detta nyår. Det var det bästa ! ♥

Hemma efter två fantastiska veckor på Phuket/Thailand ! Detta är nog min bästa semester hittills och de två bästa veckorna i mitt liv. Jag inledde ju resan dit med att vara lite halvkrasslig efter min matförgiftning som jag åkte på bara 2 dagar innan vi skulle åka. Som tur var gick det över och vi kunde åka som planerat. Jag mådde dåligt på planet dit och kunde inte äta något alls och så fort jag satt upp kändes det som att jag skulle spy. Jag hade oturen att få en plats där knappen för att fälla bak sätet var trasigt, så jag kröp under armstödet och la mig i Kalle's knä. Tur man är liten så man kan krypa ihop som ett litet barn ! Jag & Kalle bytte plats efter ett tag så jag skulle kunna fälla ner sätet, men då har jag en sur gubbe bakom mig i stället som satt och ruskade på sätet, böjde sig fram och tryckte på min knapp så att sätet skulle åka upp när jag sov, och om jag var vaken så tog han i allt vad han kunde och tryckte på ryggstödet.
När vi väl kom fram till Thailand hämtades vi upp av en buss för att ta oss till hotellet, vilket tog ungefär en timme. Eftersom vi bodde uppe på berget fick vi gå av bussen nere i centrum typ och hotellbilen hämtade oss där eftersom bussen inte orkade upp för backen.
När vi kom upp till hotellet var rummen inte färdiga eftersom vi kom på förmiddagen och de var fullbokade, så vi fick vänta till kl två. I det stadiet kändes det som en pina eftersom vi var så otroligt trötta efter resan och bara ville sova ett par timmar, så vi gick och la oss vid baren där det fanns soffor tills hotellpersonalen kom och talade om att våra rum var färdiga.
För att komma upp till rummet fick man åka i en hiss som gick på utsidan av hotellet, ungefär som en linbana. Vi måste ha fått det finaste rummet. Du hade utsikt över hela byn nedanför och över havet. När du låg i sängen kunde du ligga och titta ut över havet, och i badrummet fanns det som ett fönster så du skulle kunna ligga i badet men ändå se utsikten. När jag låg i sängen kände jag mig som en prinsessa, med den fina sänghimlen som hängde över.
Nere vid receptionen fanns en lobby, en bar och en restaurang. Det härliga med hela hotellet var att vart du än gick så var personalen så otroligt trevliga. Man blev nästan lite obekväm ibland eftersom servicen var så bra. Du fick inte göra något själv utan de skulle göra allt åt dig. Det är två saker jag alltid har hört om Thailand; att folket är så hjälpsamma och trevliga, och det stämmer verkligen. Gladare folk får man nog leta efter ! Den andra saken är att har du en gång åkt till Thailand så är du fast. Och tro mig, jag kommer återvända dit flera gånger om ! Jag har aldrig trivts så bra som jag gjorde i Thailand. Och folket där hade nog en stor del i det. Thailändarna är inte alls som något annat folk. Alltid glada, de försöker alltid prata med en även om alla inte är så bra på engelska, de är trevliga in i det sista även om de inte bemöts med samma glädje som de utstrålar.

Jag kommer att dela upp inläggen om denna resa, för att själv kunna gå tillbaka och minnas ! Bilder kommer oxå massor ! :)

Nu är det snart nytt år. Var tog 2011 vägen ? Det är lite läskigt vad tiden går. Denna December måste ha varit en utav de sämre månaderna på hela året. Stress, stress, stress... Kroppen säger ifrån också antar jag. Igår natt vaknade jag och mådde illa och spenderade halva natten med huvudet i toalettstolen. Ont i magen och yr i huvudet eftersom man inte fick behålla något som man stoppade i sig. Kändes inte riktigt som magsjuka eftersom jag då inte brukar ha ont i magen, så konstaterade att jag fått matförgiftning. Åt lunch med Johanna på jobbet i Onsdags och vi köpte varsin thailåda. Kommenterade redan då att maten smakade lite konstigt men trodde att det var för att jag var på väg att bli lite förkyld, då kan ju maten smaka lite annorlunda. Men efter 12 timmars magsmärtor och kräkande lär jag nog inte kunna äta kyckling på ett tag.
Imorgon åker vi till Thailand. Det har väl varit drömmen i stort sett hela livet att få åka till detta paradis som alla pratar om. Men jag har inte fattat att vi ska åka än. Har slängt ihop packningen nu på kvällen och bara hoppas att jag har fått med allt och att vi kommer fram som vi ska och att inget mer händer.
Tåget går kvart i tio, planet tjugo över två. Vi kommer fram lagomt så vi hinner fira nyår där. Och det ska bli så himla skönt att inte fira nyår hemma i år och slippa hela den där supar-grejen som alltid är över nyår. I år har jag verkligen ingen lust. Jag ska sitta i solen och inte dricka en enda droppe alkohol (och om jag gör det så blir det väl kanske något glas champange bara) med min älskling och bara njuta av att få vara ledig och ha semester. ♥

Jag har inte bloggat på hur länge som helst nu. Jag har svårt att bestämma mig för hur mycket/hur lite jag ska dela med mig av mig själv i bloggen. När jag började blogga för flera år sedan var det som något slags ventilationssystem där jag bara skrev av mig om allt som pågick i mitt huvud, men sedan har jag blivit mer sparsam med vad jag delar med mig av. Både på gott och på ont. Ibland behöver man bara rabbla ur sig allt, samtidigt som man inte vill att alla ska veta. Men och andra sidan är mina tankar inte något att hymla om. Jag är inte precis den som inte står för vad jag tycker, tänker och känner. Men nu när jag ändå sitter och skriver det här så är det något som tar emot och jag undrar om jag verkligen ska publicera detta.
För att göra en lång historia kort så lever mitt liv en berg och dalbana just nu. Mina vänner är gravida, köper hus och bildar en framtid. Jag försöker vara glad för deras skull (och tro mig, det är jag. De är värda allt det där !), samtidigt som jag känner "kul för dig, men tråkigt för mig". Medans alla andra tar flera kliv framåt i vuxenlivet står jag still och väntar på att något ska hända. Ibland är jag orolig för att jag längtar för mycket så att jag aldrig någonsin kommer få det där. Och jag måste ju erkänna att det gör lite ont i hjärtat när någon kommer med goda nyheter. Och så har det väl varit mer eller mindre i flera år nu. Det är otroligt jobbigt att inte kunna glädjas riktigt med sina närmaste vänner.
Och apropå vänner är jag otroligt less på vänner som klagar på att man inte ställer upp och inte finns där. De som jag bryr mig om skulle jag göra vad som helst för ! Och då blir man ganska ledsen när man får läsa en massa inlägg på bloggar, facebook m.m om att de inte har några vänner som ställer upp när det är jobbigt. Jag är av åsikten att om det är jobbigt så väljer man vilka man talar om det för och ger dem chansen att förstå. Om man inte talar om det för någon kan man heller inte förvänta sig att de ska ställa upp ! Dessutom är det bland det värsta jag vet när folk sitter och skriver sånt skit på internet, i stället för att bara slänga iväg ett sms och tala om att man mår dåligt och fråga om man ska ses !

Nej, nu skiter jag i detta och hoppar in duschen. Snart kommer Katarina hit och vad jag har förstått är hon inte heller på sitt bästa humör idag, men som tur är så brukar vi kunna kämpa oss igenom det mesta och ha roligt ändå. ♥

Det var med en tår i ögat jag möttes av denna video på flera ställen på internet denna morgon. Det är hemskt hur elaka barn & ungdomar kan vara mot varandra. Vad som är ännu mer hemskt är att de som får folk att känna sig såhär, som den här pojken gör, inte förstår vad det kan göra med en människa. Att man faktiskt kan förstöra livet för en människa eller till och med för de runt omkring som står hjälplösa och måste se detta varje dag. Jag minns hur det var i skolan och det är inget jag vill spola tillbaka tiden till ! Och det är med sorg man ser att inget har förändrats. Det finns alltid de som måste trycka ner andra för att själva känna sig bättre. I stället för att bara gå emot strömmen och göra något verkligt bra och finnas där för den personen som behöver det. Jag antar att det har med grupptryck att göra, men vem/vad är det som avgör om en människa är tillräckligt bra eller inte ? Varför är det så oacceptabelt att vara annorlunda eller att vara sig själv ? Jag önskar att alla människor kunde ta sig en tankeställare på detta och förstå att alla är lika mycket värda och att ingen ska behöva gå igenom sånna hemska år som många barn & ungdomar gör. Vissa tar sig ur det och kommer ur starkare än någonsin, medans det för vissa kan innebära hemska konsekvenser. Tänk på det !

Hade en plåtning för ett tag sedan där jag ansvarade för makeupen. Tog med mig Kalle's kamera och försökte fota lite backstage-bilder där både fotografen och modellen var med, men försökte mig även på att ta lite fina bilder på min otroligt snygga vän, Alexandra, som var modell. Men då jag inte har lärt mig inställningarna överhuvudtaget på kameran så blev ju inte bilderna några toppbilder såklart, men Alex var ju lika vacker som vanligt ! Eller vad tycker ni ?

Detta fina lack fick jag av Sandra i present :) Det är lite åt det guldiga hållet. Jag har lagt det ovanpå ett svart lack, blev skitsnyggt ! Lacket heter Victoria och kommer från Makeupstore.

Igår kom en av mina äldsta & bästa vänner hit. Hon har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas och har varit en av mina närmaste ända sen vi lärde känna varandra för kanske 20 år sedan. Nu bor vi ett par timmars bilfärd ifrån varandra och träffas inte allt för ofta, men när vi ses är allting precis som vanligt, precis som det ska vara ! Nu när hon är här får man ta vara på tiden och det blir mycket skratt och flumm. Lite energi-påfyllning inför julen & den stressande månad som kommer nu :) Denna människa ger mig så mycket energi så man önskar att vi bodde lite närmre, så man bara kunde springa över när man har tråkigt eller vill ha någon att umgås med, så som vi alltid gjorde när vi var små ♥

Här är den otroligt fina klockan jag fick av tjejerna på jobbet. Älskar den ! :)

Att jag är halvvägs till 50 har jag nog fått höra ett antal gånger idag, det låter inte lika roligt som "grattis på födelsedagen, du fyller 25" :) Men som mamma sa; man är inte äldre än vad man gör sig. Och det stämmer väl i huvudet men inte biologiskt tyvärr. Kan någon snäll människa stanna tiden åt mig ? Jag vill inte bli äldre nu.

Igår hade vi kalas i alla fall. Mormor hade hyrt lokalen nere vid dom och vi bjöd in familj & släkt från både min & Kalle's sida. Mamma var så snäll och fixade smårgåstårta och fika, mormor skötte dukningen och Kalle's pappa fixade dricka, så vi behövde inte göra något alls. Och med tanke på min tid nu och våran ekonomi (om man nu ens kan kalla det ekonomi ?) så var det guld värt. Trevligt att samla ihop familjerna från bådas sida och vi tackar för trevligt sällskap och fina presenter som kommer komma väl till användning !
Lite lustigt att vi fick en jättefin ljuslykta av Kalle's morbror och att det var precis en sån som jag suttit och kikat på på Stina-lee's webbshop. (Bilder kommer senare)

När jag vaknade i morse kändes det som en helt vanlig dag, utan förhoppningar. Jag minns när man var liten och man knappt kunde sova på natten innan och mamma & pappa kom in och sjöng och gav mig frukost på sängen. Man var så förväntansfull. När jag får egna barn vill jag att de ska växa upp precis som jag gjorde, med mamma & pappa som alltid anstängde sig så mycket när det var något. När det började närma sig jul spelades det julmusik i hela huset och mamma pyntade med tomtar och hade tända ljus överallt. När det var lucia var vi uppe på morgonen innan skolan började och åt lussebullar och drack te. Och dagen innan julafton kunde jag höra dom viska och tissla och tassla på övervåningen, allt för att vi barn skulle få en riktig julafton. Vi var bortskämda med kärlek & omtanke och jag minns att jag ibland tyckte att det var lite tråkigt att jag inte fick allt jag pekade på (men vilken unge tycker inte det ?), men idag är jag så tacksam att vi inte fick det. Vi fick så mycket annat, så mycket annat som jag inser nu att mina vänner aldrig hade.
På grund av (eller tack vare, kanske man ska säga ?) min uppväxt är jag den jag är idag. Jag drömmer inte om karriär, eller att tjäna mycket pengar, bo i ett lyxhus osv. Det har jag aldrig gjort. Det är inte den mina föräldrar har uppfostrat mig till. De har lärt mig att pengar är inte allt, du blir inte lycklig av pengar. Det som betyder något är att du har människor runt omkring dig som gör livet värt att leva. Sen är det klart att pengar gör livet lättare, jag skulle absolut inte tacka nej till lite mer av det ! Men jag drömmer inte om att tjäna mycket pengar. Jag drömmer om att ha så jag klarar mig, så att jag kan unna mig själv och mina nära & kära något, bo i ett fint hus och små tassande barnfötter. Och livslång kärlek.

Oj, vad jag kom ifrån ämnet här nu känner jag. Hur som helst, idag fyller jag som sagt 25. Det har varit som en helt vanlig dag i stort sett, nästan ;) Jag har varit på jobbet i nästan 5 timmar som vanligt på en söndag. Suzy kom in och sjöng och hade med sig en jättefin present. Jag har nämligen gått runt och tittat på en klocka på Blomsterriket i ett par veckor nu, så den hade hon & de andra tjejerna på jobbet köpt till mig ! Är de inte för gulliga mina arbetskamrater ? :)
Och när jag kom hem hade Kalle dukat upp en jättefin middag med massa ljus och smått och gott ! ♥

Nu ska jag avsluta det här ovanligt långa inlägget och gosa ner mig i soffan och se någon bra film ! Jag blir nästan förvånad om det är någon som orkar läsa det här långa inlägget ;)