gazela

Skjutsade hem Lisa för ett tag sen. Och nu börjar jag inse hur skrämmande mörkrädd jag är. Usch jag borde ju fan nästan söka hjälp... Jag har alltid varit mörkrädd, men sen har det "vuxit" bort lite med tiden. Men nu är det värre än någonsin. När jag går ute när det är mörkt och jag möter någon tänker jag alltid "undra om han ska följa efter mig nu, undra om det är nu jag ska få livet förstört genom att bli våldtagen eller misshandlad"... Det kanske är bra att vara lite rädd så att man i alla fall tänker på att man inte ska gå ute själv mitt i nätterna, men i mitt fall så spelar det ingen roll om klockan är halv nio på kvällen eller tre på natten. Jag är lika rädd för det. Kan knappt gå runt ett hörn utan att tro att det står någon och lurar där bakom. Det värsta är att jag inte ens kan gå från bilen som jag nu parkerat tio meter ifrån porten utan att hålla andan och nästan springa in genom porten. Och när jag väl kommer in genom porten springer jag nästan upp för trappan för någon kan ju stå i trappuppgången. Och sen när jag väl kommit in i lägenheten och låst dörren kan jag pusta ut och lugna ner mig lite. Ni hör ju själva hur det låter... Sjukt jobbigt är det i alla fall att knappt kunna gå utanför dörren när det börjar bli mörkt ute. Jag vågar inte ens släcka lamporna i lägenheten på kvällen, det får alltid K göra. Men idag passade jag på att göra det medans Lisa var här så jag bara kunde smita in i sovrummet när jag kom hem.
Jag förstår inte riktigt vad det är som har gjort mig såhär mörkrädd och jag blir nästan irriterad på mig själv. Jag behöver inte vara ute och gå när det är mörkt, men jag borde kunna ta mig från bilen och in utan att hålla andan och få hjärtklappning i alla fall...

Jag borde försöka sova nu, men jag har en känsla av att det inte kommer gå så bra denna kväll. Nu mår jag illa, vilket jag iofs har gjort lite grann till och från hela eftermiddagen. Jag ska nog lägga mig och titta lite på tv, får se om det kan få mig på andra tankar och kanske lite lättare att somna... Godnatt !