gazela

Nu har jag äntligen fått se den där filmen som jag velat se så länge, "I taket lyser stjärnorna". Jag ville se den på bio när den gick men det blev aldrig av och sen dess har jag bara gått och väntat på att få se den. Men det var nog tur att jag inte såg den på bio. Den var sorglig, jag höll på att grina ihjäl mig. Början på filmen var bra men slutet var bättre, filmen hade inte varit bra om det hade slutat lyckligt. Det låter dumt, men så är det. I många filmer slutar allt så överdrivet lyckligt att man undrar om det ens kan hända i verkligheten. Det behövs lite filmer som visar hur det verkligen kan vara. Sista halvtimmen av filmen grät jag mig nog igenom.

För er som inte vet vad filmen handlar om, så handlar den om Jenna, en ung tonårstjej, som lever tillsammans med sin cancersjuka mamma. Jenna's dikt lyder: om du dör mamma, då tar jag livet av mig. I filmen får man följa Jenna, hennes mamma och mormor i kampen mot cancern och ödet. Samtidigt som Jenna är mitt i allt vad tonårsproblem kan innebära tvingas hon leva med vetskapen att hennes mamma en dag inte längre kommer finnas med henne.