Detta är inget annat än hemskt !



Det var med en tår i ögat jag möttes av denna video på flera ställen på internet denna morgon. Det är hemskt hur elaka barn & ungdomar kan vara mot varandra. Vad som är ännu mer hemskt är att de som får folk att känna sig såhär, som den här pojken gör, inte förstår vad det kan göra med en människa. Att man faktiskt kan förstöra livet för en människa eller till och med för de runt omkring som står hjälplösa och måste se detta varje dag. Jag minns hur det var i skolan och det är inget jag vill spola tillbaka tiden till ! Och det är med sorg man ser att inget har förändrats. Det finns alltid de som måste trycka ner andra för att själva känna sig bättre. I stället för att bara gå emot strömmen och göra något verkligt bra och finnas där för den personen som behöver det. Jag antar att det har med grupptryck att göra, men vem/vad är det som avgör om en människa är tillräckligt bra eller inte ? Varför är det så oacceptabelt att vara annorlunda eller att vara sig själv ? Jag önskar att alla människor kunde ta sig en tankeställare på detta och förstå att alla är lika mycket värda och att ingen ska behöva gå igenom sånna hemska år som många barn & ungdomar gör. Vissa tar sig ur det och kommer ur starkare än någonsin, medans det för vissa kan innebära hemska konsekvenser. Tänk på det !

Sometimes it last in love, but sometimes it hurts instead.


My rose.



Här är låten som spelas flitit här hemma just nu ! Jag älskar den mer och mer för varje gång jag lyssnar på den. Hon som sjunger är från Gustafs (därifrån jag är uppväxt) och har gjort hårförlängningarna som jag hade förut.
Ida är otroligt duktig ! Musikvideon är grym den också. Också inspelad i Gustafs.
Jag väntar med spänning på en skiva från denna tjej. Hon kommer absolut få en del på min spotify-lista så fort hon kommer ut där :D

Wish you were.



'Cause I don't want to keep on believin' in illusions.
I'm still in live with who I wish you were.

A pleace nearby.



"You just faded away
You spread your wings, you had flown
Away to something unknown
Wish I could bring you back"

Det är så konstigt hur man kan fästa sig vid ett litet djur på så kort tid. Och hur ledsen man kan vara när det inte går som det ska (och det finns säkert många som inte förstår det, vadå det är ju bara ett djur ? Men för mig är det en familjemedlem). Det gick så fort. Från att ha varit så pigg, till att inte finnas mer. Och varje gång någon dör, människa eller djur, så frågar jag mig; finns det något annat ställe ? Finns det någon himmel ? Eller ett ställe där det finns något bättre ? Eller vad händer ?
Jag frågar mig också vad som hände med henne efter att jag gått ut från det där rummet, med en tom kattbur, med kattungen liggandes livlös på en brits. Hon var ju så liten. Jag föll för henne, trots alla hennes missbildningar, men hade aldrig kunnat ana hur allvarligt det var. Det var ju bara ett öga. Från början var det bara ett öga. Jag föll för hennes höga panna, hennes breda mellanrum mellan öronen... Aldrig i livet hade jag kunnat ana att hon såg ut så för att hon hade vattenskalle och inte skulle kunna överleva. Varför är världen så jävla orättvis ?

The ark - In full regalia.


(The ark på Peace & Love 2007)

Idag släpps The ark's senaste skiva och det är knappt så jag kan vänta på att få höra ! :) Det är ju i stort sett det enda bandet som jag verkligen gillar. Jag tror jag ska springa ner på stan och köpa den. Orka vänta på spotify. Dessutom har jag alla deras skiva sen tidigare så det är klart jag måste ha denna oxå ! :D

The ark - superstar.



Superstar - The ark's senaste singel. Jag måste faktiskt säga att jag inte gillade denna låt lika mycket som de andra. Det är dock en låt som lätt fastnar på hjärnan och som är lätt att sjunga med i, det är ju alltid ett plus. Det ska bli riktigt spännande att få höra deras album - In full regalia, som släpps den 26 april ! Alla andra skivor står så fint i min hylla, troligtvis får även denna en plats där en dag.

Hur kan det få hända ?

Jag vet inte hur många av er som följde Madde's blogg under tiden hon levde. Jag gjorde det. Och det är en historia som berör och printar sig fast i huvudet. Madde hade cancer och dog ung den 15 september 2008. I bloggen hade hon alltid en positiv attityd och försökte alltid hitta lösningar i allt, hon var en kämpe helt enkelt. Många som läste hennes blogg har säkert även följt hennes pojkväns blogg, där han beskriver sin enorma saknad efter sin älskade. Även hennes mamma bloggar och efter att inte ha läst dessa bloggar på ett tag, möttes jag av det hemska på hennes mamma's blogg att även hon drabbats av cancer. Det borde inte vara tillåtet att det ska få hända ! Speciellt inte flera gånger i samma familj. När ska vi någonsin kunna hitta ett botemedel mot denna hemska sjukdom ?!

En sak jag alltid glädjs över i dessa bloggar är den enorma kärleken som finns. Sättet David skriver på om Madde ger oss andra hopp om att det finns äkta kärlek som inget kan övervinna.


Snälla, ge mig måndag.



Jag vill bara att det ska bli måndag ! Ny vecka, så jag får gå till skolan, göra det jag ska och lägga all energi på det. Fokusera. Låta bli att tänka.
Jag är nog världens mest osociala människa just nu. Skulle kunna gå och lägga mig och sova bort hela helgen bara för att få slippa tänka, slippa känna.
Många frågor som dyker upp i mitt huvud. Frågor som ingen kan ge några svar på, inte ens jag.
Ska nog krypa ner och titta på någon film nu och hoppas att denna helg tar slut fort som attans !

Have a heart.


RSS 2.0