Who's gonna be there forever, well it ain't gonna be him.



Då har man avverkat en till dag på jobbet då. Bara upp ur sängen, sminka sig, klista på ett leende och hoppas att dagen ska gå smärtfritt. På jobbet är väl enda stället jag kan slappna av utan att behöva tänka. Jag skulle så gärna vilja göra allt jag älskar att göra - åka till stallet, ta en mysig ridtur på Satin och bara vara. umgås med Linda & barnen och bara förundras över hur underbara de små liven är. Men jag orkar inte. Jag vill fan inte ens gå utanför lägenheten. Jag vill fan inte ens kliva ur sängen på morgonen. Ondast gör det väl när man börjar inse att de som står en närmast inte alls finns där när man mår dåligt, att inse att det helt enkelt är en storm man får rida ut ensam.

Kommentarer
Postat av: katta

Klart du inte behöver gå igenom saker och ting ensam, finns ju här. Kram

2011-07-30 @ 17:40:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0