gazela

Jaha, då är vi där igen då... Antar jag. Den där tiden på månaden då ingenting känns bra, då jag bara vill sätta mig ner och gråta och inte orkar någonting. Jag är så trött så jag inte vet var jag ska ta vägen när jag kommer hem från jobbet och huvudvärken smyger sig på. Och någon läkartid fick jag inte förän i augusti ! Känns lagom kul att man ska må såhär hela sommaren. Tur man har tre veckors semester ! I hate this feeling.
Sånna här stunder blir allt smått helt plötsligt så himla stort. Saker som man kanske inte annars ens hade brytt sig om känns som jordens undergång. Saker som att du inte får mat direkt när du är hungrig, eller att du känner dig rastlös och uttråkad... Minsta lilla sak som går emot en känns som att det är jordens undergång. Löjligt tänker många nu ! I alla fall dom som aldrig har upplevt detta själv, eller som inte kan sätta sig in i hur det känns att må såhär. Det handlar inte om något vanligt problem som alla kvinnor har en gång i månaden, detta är så mycket värre ! Inte nog med att humöret svänger som en berg och dalbana, man ska ha ont i hela kroppen och vara så trött att benen knappt bär en också. Och man ska bli ledsen och deprimerad för ingenting...
Men jag antar att dessa problem kombinerat med en massa annat bara blir kaos.